Följning av djurplankton med nanopartiklar
En vanlig reaktion på hot är att förflytta sig bort från det. Sådana förflyttningar av små organismer (1-3 mm) är inte så lätta att följa eftersom alla tillgängliga följningsenheter (GPS, PIT-tags m.m.) är för tunga för att organismen ska kunna bete sig naturligt. Den snabba utvecklingen av nanovetenskap erbjuder möjligheter till biologiska studier i liten skala eftersom följningsenheter i nanostorlek (10 -9 m) kan fästas på små (millimeterstora) organismer utan att påverka deras beteende.
För att testa hur nanopartiklar fungerar som följningsenhet använde vi oss av två taxa av djurplankton nämligen hoppkräftor (copepoder) och hinnkräftor (bl. a släktet Daphnia). Dessa är vanliga och är ca 1-2 mm stora. Djuren är lätta att ha i laboratoriet, anpassar sig lätt till nya miljöer och kan känna av kemiska signaler från rovdjur. Dessa egenskaper gör dem lämpliga som modellorganismer.
Nanopartiklarna binds till djurplanktonen genom kemisk bindning och våra preliminära tester visar att djuren inte påverkas av detta och beter sig och fortplantar sig normalt. Detta gör att vi kan studera beteenden och beslut av enskilda djur som inte varit möjligt tidigare och de preliminära resultaten är mycket lovande!
Uppställningen
Med den här uppställningen tillför vi energi till de olika kvantprickar med en belysningskälla genom att fokusera ljuset direkt ovanför tanken. Här har vi använt en lysdiod med maximal emission vid 465 nm. Förflyttning av enskilda djur filmas och bearbetas i programvarorna Matlab och ImageJ.- 1 av 3
- ››